Saker man inte vet

För 25 år sedan trodde jag att jag skulle bli svensklärare. Nu tjänar jag pengar på att ha läst Törnfåglarna bakom en idrottshall. Här är min insikt om AI, UX-copy och det enda man inte kan automatisera.

Jag hade alltid näsan i en bok. På skolan gömde mig bakom idrottshallen för att få läsa ifred. Jag blev oerhört irriterad om någon ville vara där utan att vara tyst. Först satt jag på marken. En dag hade vaktmästaren ställt dit en bänk.

Decennier senare sitter jag och arbetar med svenska texter för digitala produkter, SaaS och AI. Texter som är korrekta men ändå låter knäppa. De  låter översatta. Vi pratar inte så. Vi skriver inte så. De tappar förtroende utan att någon riktigt kan säga varför.

Och det är då jag inser: det jag säljer är inte ord. Jag säljer omdöme. Ett omdöme som jag började jobba på när jag läste Törnfåglarna som 11-åring. Det fanns många ord där som jag inte förstod. När jag frågade min mamma blev hon oerhört upptagen med annat 😂.

AI kan producera ord och text.

Men den kan inte avgöra när språket börjar kännas opålitligt för en mänsklig läsare.

Det kan man bara göra om man levt länge i språket. Om man har suttit bakom en gympasal och läst Törnfåglarna utan att förstå hälften av innehållet.

Fansbrick finns för att hjälpa företag att få svenska som fungerar,  på riktigt. Inte perfekt. Inte marknadsdriven. Utan naturlig, begriplig och trovärdig.

Och ja.

Det är fortfarande lite svindlande att det började bakom en idrottshall, med en bok i knät.